Nothin About Everythin

Så vart börjar man? Ingen "Back in the day när jag va en sperm in min pappas ballsack" det é helt onödigt.. så hmm. Bortsett från att mina föräldrar helt allvarligt talat cooked my brains out när jag va liten kid så klara jag mig tills jag fyllde 10. Då blev jag sexually abused å raped (jag va tvungen å skriva det på engelska, kändes enklare, men för er som inte fattar engelska trots att det är 2011 liksom, så blev jag sexuellt utnyttjad och våldtagen) av min mosters man (ja dom är fortfarande gifta) under ett helt år i Backa (vilket svarar på ganska mkt, jag vet att du läser). Ingen visste nått förutom min kusin som själv hade blivit utsatt av samma man. Det va en galen fjortis fylla i Gårdsten som fick oss att prata om vad vi gått igenom. Anywhore. Jag hade precis fyllt 17 när alla får reda på det efter att min kusin berättat för sin mamma. Och all hell broke loose. Släkten delas upp i olika grupper. Jag vägrar allt. Förhör, anmälan, kontakt. Missbrukade mer och hårdare än vanligt. Umgicks med fel folk. Hängde på fel ställen. När jag sen fyller 18 var det en fd vän som övertalade mig om att gå till skånegatan dagen efter han tjötat hål i öronen på mig. Det tar ett helt år och få ihop alla förhör (hade förträngt så otroligt många scenarier), flyttade till Stockholm för å komma bort från stress och tillslut kom dagen i januari 2oo9 då jag och min kusin hade rättegång mot mannen som våldtagit oss så många år tidigare. Att vara i en rättegångssal och se individen, vars död du önskat se så många gånger, sitta och stirra dig i ögonen, ljuga tungan av sig och hån le med jämna mellan rum i 2 timmar, är en känsla jag inte kan beskriva. Det tar ett par dagar och jag hamnar i psykiatrimottagningen i Mölndal för att hela kroppen bara la av. Efter ytterligare en vecka flyttas jag till Östra och sen skrivs jag ut. Back in Stockholm befann jag mig i kön i Ikea när min advokat ringde och grattade mig. Vi hade vunnit. Jag hade fått skadestånd. Och han fängelse. Nu var det bara och vänta i 3 veckor. 3 veckor gick. SISTA DAGEN. Och han överklagar. Hovrätten. Ytterligare en månad går och jag finner mig själv i hovrätten i Göteborg för att min advokat ansåg att det hade sett "bra ut" om jag satt där. Nytt vittne till hans "fördel". Min mammas ex. (Hur många tänkte: h*runge nu när dom läste det sista?). Anywhore. Han vinner. Plus minus noll. Min advokat sa att det inte fanns något mer hon kunde göra. Tackar för sig. Och går.

Så.. vad kände jag? En otrolig bitterhet. Ånger. Skuld. Skam. Ilska. Hade svårt att förlita mig på folk (skriver hade för att jag jobbar mkt på det nu). Jag hade en ständig kamp med tankarna kring alla möjliga grejer "Min kropp förådde mig. Varför gick jag tillbaka?" Och den klassiska "Why me".

Så.. vad känner jag nu? Att jag blev en helt annan person än den jag först var ämnad att vara. Men tack vare (läs verkligen "tack vare" och inte "på grund av") allt jag fått gå igenom har jag vunnit så mycket. Livserfarenhet. Uppskattning. Lärde mig uppskatta mörkrets ljusare sidor (Sadge). Den brinnande vreden finns fortfarande kvar. Och jag tror inte den någonsin kommer försvinna. Ny rättegång kommer inom en snar framtid. Nya krafter, nya tag. Ska på möte med en organisation i Angered i veckan. Kommer eventuellt hålla föreläsningar om just sådana här ämnen för yngre tjejer, tillsammans med min kusin. En sista sak: Please dont pity me & tro inte på att "Förlåta". Och dom som säger att man ska göra det är fucking cowards.

Sitter i soffan. Fortfarande mätt (käka kl 5). Det é sönday och det känns verkligen. Satt i min b-day suit halva dagen tills jag drog till Mr Paco för och käka middag (har ju blitt så varje söndag typ). 

Kom precis på att hamburgaren inte alls va höjdpunkten på kvällen.
Utan det va NATY's: "A little trick i picked up when I was workin the streets!"
Jag dooog! Nej jag dör igen!

Anywhoe. Gotta go. 

Köss

MÅ ALLA SOM FACERAPE'AT MIG DOM SENASTE DAGARNA FÅ KRONISKA REKTALA BESVÄR! (Observera: Det gäller ÄVEN dom som stått i samma rum samt dom som "GILLAT" facerape'en!)