Nothin About Everythin

Efter en otroligt stressig och negativ dag..
Vänta låt mig ba hoppa över till den andra fliken å kopiera det som skrevs där så jag slipper få skrivkramp:

Jag fick ett samtal där en av jolines tre lärare säger med väldigt orolig röst att Joline knappt kan andas och att det är väldigt svårt att andas. Hon har utländsk bakgrund så jag uppfattade att det var allvarligt men hon upprepade att hon inte fått gå ut å att hon föröskt få joline att sova middag men att hon inte kan (kanske är för att hon är 4!! år) och att hon inte kan andas. Så medans jag pratar slänger jag på mig jackan och frågar om dom har gett henne medicinen å hon svarar inte på det först så jag frågar flera gånger och hon säger nej och upprepat några gånger att det vart brist på personal och att ingen kunnat ge henne medicin för att vissa barn sov, andra barn var ute och resternade lärare var på nått obligatoriskt möte. Som tur är var jag hemma, bor 1 min ifrån dagis. Jag springer till dagis och när jag kommer upp, sitter joline å målar i ett av rummen och det är 3-4 andra lärare i rummet. En av dom var hon jag pratade med i telefon, hon upprepar detta med andningen å jag hejdar henne å frågar varför dom inte gett henne medicin, hon säger då att dom gett henne inhalatorn två ggr efter att jag bett dom göra det, och jag uppfattar hennes dåliga svenska som att hon hon inte fattat hur det går till när man ska ge medicin. Jag förklarar att det finns ansvisningar i medicinväskan och att det är absurt. Får inte ur mig så mkt mer än att hennes mediciner inte hjälper när man väntat för länge och om det är så allvarligt som det kan bli om dom väntat lite till så hade dom vart tvugna att ringa ambulansen. Sen klär jag på Joline å bär hem henne.
Detta är alltså samma lärare som jag tog ett längre snack med för 3 veckor sen dagen efter att jag å Joline spenderat kvällen på akuten. Sa att Joline ska till barn medicinska för att dom på Östra sagt att hennes astma har förvärrats. Så hon får inte springa omkring å överanstränga sig osv och nämnde det med medicinen då oxå. Hon var då tacksam över att jag berättade det till henne och skulle vara mer uppmärksam.
Imorgon mina vänner, är det krig. Ouff är nervös över att jag brukar kunna behålla lugnet i dom flesta situationerna. Men det kommer till mitt barn. Ouff.. 

Nu blev jag sådär irriterad igen. Det va inte ens det jag skulle bli nu för jag skulle skriva att: Efter en otroligt stressig och negativ dag så avslutades den med en otroligt givande och inspirerande dokumentär. Det sjuka är att jag ser den nu. Nu när jag börjat tänka på drömmen och den dolda passionen. Det är iofs inte alls sjukt.. för universum jobbar alltid med dig. Den guidar dig. Och det var meningen att den dokumentären skulle produceras och uppenbara sig för mig just nu. Som en morot. Som ett "tecken".

Otroligt tacksam. 
Namaste

Jag har en dröm.
En dröm som inte är omöjlig och invecklad.
Om jag ska vara ärlig så finns den runt ett av mina hörn.
Jag måste bara våga ta steget. Våga titta. Våga satsa.
Våga vara. Våga exponera min kreativitet. Våga ta plats.
En gömd passion. En dold sida. Endast för mig.
En vacker dag.

 

Kärlek

 

Klockan är nu efter tolv.
Jag har officiellt varit mamma i 4år idag.
Min älskade Joline fyller 4 år. Kan inte förstå det.
Det är så overkligt.
Hon givit mig kärlek, ljus & liv. Beyond något annat som jag någonsin känt. Hon räddade mig från mitt destruktiva förflutna. Jag har växt så mycket sen jag fick äran att bli hennes mamma. Spirituellt. Funnit hopp inte bara i mig själv utan i mina medmänniskor. Förstått innebörden av att älska. Obehindrat. Kravlöst. Jag önskar alla kunde få ta del av det ljus jag funnit. Å all kärlek jag känner. Sprid kärleken du finner så finner du mer kärlek brukar jag välla ur mig till folk. Och det är sant. Jag vet det. För jag har känt det. Och sett det. Allt detta för att jag fått ett mirakel till barn som är så spirituell och intelligent. Ärlig, ödmjuk, lillgammal. Jag är så lyckligt lottad. Mitt ljus har gett mig liv. Evig tacksamhet.

 

 

Nu är jag ännu en gång igång med det jäkla pokerspelandet. Började härom kvällen. Jag var näst intill helt besatt av texas holdem i ett par år. Sen kopplades jag bort helt och tröttnade på min dator så den har legat å dammat tills nu. Eller nu ljuger jag iofs. Började använda den för några månader sen när jag skaffade super internet. Kallar det super internet för att jag kan ladda ner film på nån minut. Ganska soft. Vet iofs inte om alla har super internet nu för då är det ju inte så super å mer ordinary men.. Iallafall.

Idag har jag och joline bara varit. Verkligen bondat på en djupare nivå. Hon är en helt otrolig människa. En väldigt gammal själ med mycket visdom. Hon påminner mig om vad som är viktigt och jag fann mig själv liggandes bredvid henne i hennes säng när det var dags att sova. Vi pratade om allt. Känslor. Kärlek. Förlust. Döden. Lyckan. Hon stod mestadels för pratet och jag förundrades av hennes visdom. Mediterade när hon hade somnat. För första gången på några månader. Lugnet kom över mig. Mitt i all vardagskaos och all planering. Tacksam. 
Vill gärna dela med mig av min spellista på Spotify till er som försöker hitta lite lugn mantra musik: Spiritual kommer börja uppdatera den så småningom.

Sneglar upp på mina flikar å ser pokern blinka.. Puss.

Ni hittar mig på Instagram:

✌️

AAAAAAHHH!!!

Sleepless!!!

Vi gjorde lyktor och annat

2 av 4 lyktor

Lite av hallen innan vi fick upp spindelnätet och annat

Bålen innan vi fyllde den med dryck å ishand

Kidsen!

Det stod bläckfiskkorv med pommes på menyn

Busungar

Joline aka spidergirl!

"Mamma hur håller man?!"

Måndag. Min lillebror frågade mig vilken dag som var min favoritdag och jag svarade måndag. Men måndagen är oxå den dagen jag minst tycker om. Vi byter vecka och idag åker Joline till sin pappa. När ungarna är i 3-4 års åldern börjar det här med att lära känna andra känslor mer än de vanliga: hunger, trötthet, glädje och ledsamhet. Joline har börjat prata om saknad.
"När jag är hos pappa så saknar jag dig jätte mkt mamma!". Känner mig ambivalent varje gång hon nämner det. Nä usch asså mitt i mitt skrivande så blev jag sjukt illmående. Måtte inte barnen ha smittat mig med nån magsjuke basilusk.

Igår hade vi halloween party här hemma. Det ser inte klokt ut här nu haha. Jag och Joline gick all in på dekorationerna som vi själva pysslat med dagen innan. Vi var ute och plockade grenar och löv två veckor sen som vi lät torka och pyntade här hemma med spindelnät, fladdermöss och spindlar. Vi gjorde en läskig bål med ishand i och en massa annat kul. Lekte kusliga lekar och åt MASSOR med gott. Barnen älskade det. Dom frågade om vi kunde göra det till en tradition och det gick vi mer än gärna med på. Gosungar är dom allihopa. Jolines babycrush Darioush vart oxå här. Ja, hon är verkligen jätte kär. Det syntes igår och jag stod där som ett fån och smygtittade vid dörren. Usch, ska det börja börja såhär tidigt. Han bor tvärs över gården dessutom. Blyg liten kille som ville tjuva med sig Joline hem igår. Han sa det själv asså. Jag ba: Eh.. nä. Hahaha. Han köpte dessutom en tidig födelsedags present häromdagen. Pärlor och en målarbok. Ni skulle ha sett hennes min. Å där stod jag och hans mamma. Awkwaaard.
Ska försöka göra ett inlägg med bilderna lite senare. Just nu behöver jag vila lite.

Såhär sitter jag typ. Skriver. Kollar på tv. Skriver igen.
Smickrande bild eller hur.
Får se hur detta går.
Later